Den sista pusselbiten

Ibland pratar man om den sista pusselbiten, den där som saknas för att man ska komma vidare. När man väl hittat den så inser man att man kan gå mycket längre än man tidigare anat. Kanske handlar det om modet att våga satsa trots riskerna. Eller om att bryta upp och starta om. Ibland är ny utrustning - inre som yttre - nödvändig. Ibland kanske vi till och med måste vara beredda på att ge upp allt för att få allt. Att gå på känsla, lyssna på rösten inom sig som säger att oavsett vad som händer så fixar man det, och att inse att ingenting händer om man inte vågar chansa. Kanske handlar den sista pusselbiten om att ha turen på sin sida, vilket i sin tur kanske handlar om att ge sig själv chansen att vara på rätt plats vid rätt tillfälle - att medvetet befinna sig i miljöer där möjligheter uppstår.

Den sista pusselbiten kan också finnas inom oss, skillnaden mellan en vag idé och en färdig produkt är ibland bara en handling bort. Det kan handla om att stå upp för sina ambitioner, att sluta vänta på andras gillande, att gå sin egen väg och att utvecklas som människa. Ibland är det en enkel process, ibland krävs hårt arbete, tålamod och upprepning. Men tänk att vakna upp på morgonen med ett pirr i magen, med en stark framtidstro och ett väl utstakat mål - en härlig tanke värd allt arbete!

Vi på Norrlandsfonden kan inte hitta alla pusselbitar, men en av dem är vi experter på att placera. Det är den sista avgörande pusselbiten i företagarens finansiering - oavsett om det rör nysatsning, företagsförvärv, investering eller generationsskifte vill vi gärna erbjuda pusselbiten som möjliggör framtidstro och utveckling.

Så vad är din pusselbit? Är det kanske att våga satsa och äntligen följa din dröm om eget företag? Är det att investera och utveckla ditt företag vidare? Eller är det att våga bryta upp, våga säga hej då till ditt företag och lämna över till nästa generation?

Frågan om generationsskiften i företag är högst aktuell. Vissa företag är väl förberedda och har ägnat de senaste åren åt att finna en lämplig arvtagare, etablerat den personen i organisationen och diskuterat fram en lösning på hur själva ägarskiftet ska ske. Andra företag är inte lika förberedda, och avvecklas i avsaknad av naturlig arvtagare. Det är synd när det finns många unga och ambitiösa människor i samhället som gärna skulle ta över driften av ett redan etablerat företag. Så hur kan vi få dessa att mötas? Hur kan vi förhindra att företag läggs ner i onödan? Hur kan vi se till att unga, drivna människor får en möjlighet att ta över och vidareutveckla ett befintligt företag med fungerande verksamhet? Det finns nog inget tydligt svar på detta, men jag tror att vi måste våga lyfta frågan, våga visa att det finns både de som är villiga att lämna över stafettpinnen och de som är villiga att greppa och ge sig iväg på nästa resa.

Trevlig sommar!

Erika äldre bild

Erika Enered Fredriksson